TRÖTT, SÅ TRÖTT
Jestas vad en graviditet (+ en 2 åring) kan göra en människa trött. Minns inte exakt hur jag kände i slutet av graviditeten med Molly, men kunde iallafall vila när jag behövde då. Nu ska ju Molly underhållas och skötas mest hela tiden. Tack gode Gud så är Kaj ledig idag så jag får vila lite extra. Dessutom ska Molly åka till mormor & morfar ikväll och sova där inatt, så lite lugn och ro ska bli skönt även fast jag inte känner mig sprudlande glad heller över att hon ska va borta med tanke på att jag snart ska spendera några dagar på BB och därmed kommer va ifrån henne. Men nog blir det bra.
Men känns ju inte som att tröttheten kommer avta sen när bebisen är född heller. Vaknätter, ammas och en Molly som kan vara klarvaken innan 7 på morgnarna... Det är vad som känns absolut jobbigast just nu. Jag är dessutom en människa med ganska stort behov av sömn. Nej hur ska det här gå.. Tror ni jag överlever?
